milla!

Resan

Sade hejdå åt min familj, min släkt och mina vänner på tisdag morgon (tack girls för att ni vakna klockan fyra för min skull
Mot DC:
Sitter och skriver detta i flyget mot Washington atm, har en snarkande egyptisk år 99 född kille på högra sidan (kollade då han fyllde i sin customs declaration hehehe) som när han är vaken lyssnar på någonslags arabisk rock på högsta volym och får mig att villa stanna inne på toaletten iställe, och en äldre kvinna på vänstra sidan som förklarade för mig att hon har betalat tusentals dollar för flyg och hennes man vill inte ens sitta breved henne (detta samtidigt som mannen vinkar från andra sidan planet hahaha, erbjöd att jag kan byta plats så att de får sitta tillsammans men det fungerade tydligen inte). Läste just brev från min finaste Johanna (Dani ja läste ditt tidigare don't worry) och nu sitter jag här och planerar hur jag ska spendera de inkommande 3 timmarna och 50 minuterna på detta förbannade stora plan. Har förresten aldrig varit i ett plan med två våningar förr??? Helt sjukt skrämmande om man frågar mig. Hittils har resan gått riktigt fint, några små komplikationer som t.ex. att kvinnan vid check in disken i Finland glömde ge mig min sista flygbiljett, så när jag landar nångång på natten i Los Angeles måste jag försöka få ut min sista flygbiljett hahaha får se. Det är meningen att flyget ska ha wifi men den släpper inte in mig fast jag försöker med jämna mellanrum. Har ingen koll på vad jag har skrivit om, men kanske någon får något ut av det. Om 3 timmar och en uppdaterad 40 minuter landar jag och då får jag kanske facetimea med min soulsister Anni och kanske även med min host mamma (detta beror alltså på 1) om det finns wifi 2) om Anni är vaken 3) om jag hittar ett uttag och 4) om jag hittar min adapter). Tänker ännu nämna att den här kvinnan som sitter breved mig är på sin femte film och hon har någonslags häfte vart hon antecknar alla filmer som hon ser. Jag har sett en film, och inte ens till slut, Divergent. Underligt nog har Lufthansa ett enormt utbud på japanska sci-fi filmer och andra asiatiska komedier vilket jag tycker att är lite kul :-) Obs obs nu flyger vi över amerikansk mark!!!! Jag är så flummig men jag har så mycket att berätta så allt kommer hur det råkar. I Frankfurt kunde jag beställa mat på tyska och i flygplanet också, Belén du ska alltså vara stolt över mig! Blev också vän med en kille från Düsseldorf som ska till Oregon på utbyte. Och så har jag en finlandssvensk kille som chillar i samma kretsar som jag i Finland, här också, vilket är lättande. Anyway så ville jag med allt detta babbel komma fram till att allt är bra här :-) hoppas ni alla har det bra var än ni är, pussar och kramar

Mot LA:
Sitter atm i flyget från DC till LAX. I Washington gick jag igenom customs declaration, köpte en sallad (som var enorm haha jag åt kanske en femtedel fast jag påriktigt var vrålhungrig) och väntade i ett par timmar. Talade med en man från min organisation som sade att jag har väldigt amerikansk engelska och att det inte kommer att ta länge före min engelska är perfekt. Han undrade också om jag visste vem Teemu Selänne är och jag hörde inte vad han sa (två gånger) så han måste förklara åt mig vem detta var. Jag kan inte med ord förklara hur trött jag är. Har inte sovit på ungefär 27 timmar. Kunde inte facetimea med varken min hostmamma eller med min soulsister från andra sidan jorden pga dålig wifi och tidskillnad. Sade hejdå till mina vänner i Washington, de for alla till Chicago och jag fortsatte min resa ensam. Jag har inga problem med att resa ensam, men just nu måste jag erkänna att jag är lite nervös eftersom jag borde fixa en flygbiljett för imorgon eftersom jag som sagt inte har en sådan hahaha. Hotellsängen känns lockande som fan just nu, jag är så trött att jag inte egentligen inte är trött alls om ni fattar vad jag menar. Eftersom jag tidigare redan berättade om mina fellow passengers så kan jag göra det nu också :-) Sitter vid gången (!!!!!!!!) och breved mig har jag någonslags skum typ som har sovit ända sedan flyget tog av. Personen vid fönstret följer samma mönster. Btw Stella jag skulle ta en bild när vi flög över Tennessee men det var så mörkt att det inte blev till något. Puss och kramar

Skrev också något mot Oakland men bloggar från telefonen just nu så jag hoppas alla kan förstå hur svårt det är. Kom till mitt nya hem igår på morgonen. Min fina familj var imot mig från flygfältet (med rosor och en stor skylt!!!!!!) och sedan körde vi ca 45 minuter hem. Deras (och jag antar att mitt nu också) hem är så så så fint, väldigt kaliforniskt om man kan säga så. Har nu spenderat en dag här, fixat nytt abonemang osv. Har ett väldigt fint rum också, helt för mycket plats för nya kläder. Kan göra nästa inlägg om mitt rum och mitt hem osv, skriva mera om hela den här grejen. Pussar och kramisar, saknar er alla

Imorgon

Tjenis vänner, om ungefär 9 timmar är det träff på flygfältet och efter det bär det av. Jag är inte direkt nervös, mer längtansfull skulle jag säga. Har packat mina väskor (som båda är överviktiga hahaha) och försöker få ordning på alla tusentals papper som de säger att jag borde ha med mig. Jag flyger tre flyg imorgon, 3 timmar, 8 timmar och 6 timmar långa, alla tre imorgon. Övernattar i Los Angeles (ensam obs obs) och nästa morgon flyger jag till Oakland för att sedan träffa min familj (!!!!!!!) Idag har jag packat och träffa vänner, känns som att jag har gjort det hela senaste veckan faktiskt..

Är så tacksam för att jag har fått möjlighet att göra det här, att fara på mitt livs största äventyr!! Är säker att jag inte kommer att ångra det här valet någonsin. 

Jag ska försöka skriva antingen i LA eller i D.C., om jag har wifi osv men om inte så uppdaterar jag senast när jag kommit fram till min familj!
Puss och kram på er alla.

Lite bilder från den här sista veckan haha jag är så dålig och fotografera beklagar

lördag

G'day mates! Tre dagar tills det bär av. Nervös? Ja. Rädd? Ja. Längtar? Dubbel ja. Jag har väldigt svårt att fatta att jag har bara tre nätter kvar i Finland på ett år. Ett år var hela ettan, hela ettan kändes som typ ett decennium, men ändå som en vecka. Om tre dagar kommer jag inte hem på ett år, dock kanske jag får ett nytt hem - vilket jag är så tacksam över. Två av mina bästavänner har redan åkt iväg på utbyte, vilket hjälper en del, eftersom det känns som att jag inte går först in i mörkret haha. En av dem befinner sig faktiskt i USA, och vi kommer att ha endast två timmars tidskillnad, lättar. Med den andra har vi typ 17 timmars skillnad haha, aja vi fixar det. En del av mina närmaste vänner blir dock kvar i Finland och fortsätter sina liv som normalt, det känns också lite underligt. Om alla bara skulle kunna komma med mig så skulle det vara prima:-) Men ändå inte, detta är mitt år, ingen annans. Som ni märker har jag väldigt blandade känslor, jag tror det kan vara svårt för dem som inte är påväg att förstå hur det känns att lämna allt bakom sig för ett år. Fastän jag har förberett mig i ett helt år, har t.o.m. jag lite svårt att förstå vad jag ger mig in på. 

Idag ska jag träffa en massa vänner, vissa för sista gången. Imorgon ska jag packa och träffa vänner igen. Måndagen vill jag inte ens tänka på haha. På ett sätt känns det som om tisdagen är väldigt långt borta och att jag har massor tid ännu kvar. Men å andra sidan vet jag att jag inte har någon tid kvar alls. Jag har redan ena foten i flygplanet så att säga. Tills nästa gång, Ciao!!!!!!

 

a life in a year

Tänkte att jag kunde berätta lite om varför jag valde att åka på utbyte, dock har jag blivit tvingad att berätta samma story närmare 100 gånger under hela denna process haha så det kan bli lite apatiskt (tips för dem som vill/funderar på att åka på utbyte, det är bra att veta varför man vill åka på utbyte). Ett par veckor före jag började i ettan så bestämde jag mig för att jag ska åka iväg på utbyte, då var inspirationskällan andra utbyteselevers bloggar och berättelser. Jag visste hela tiden att det var USA som gällde, har aldrig velat någon annanstans än dit, hade Sydafrika som andra val haha. Jag skulle vilja påstå att jag var ute i ganska god tid, eftersom ännu flera månader efter att jag hade skickat in pappren så tog min organisation ännu emot fler elever (jag åker med YFU förresten). När jag nu tittar tillbaka hittar jag inte riktigt ord för hur mycket pappersarbete det var. Först, för att bli accepterad skulle man lämna in massor med papper men det var inte ens början haha, när jag väl blev accepterad till USA, hade jag pappersarbete så att det har räckt till hela året. Nu är allt är packat och klart känns det som en extremt kort tid sedan jag ansökte till utbyteselev, fastän det var nästan exakt ett år sedan. 

                              

Har inte så mycket att säga när det kommer till organisationer eftersom jag själv är nöjd med min och alla mina vänner åker med olika organisationer och de verkar lika nöjda, jag är relativt bekant med STS, AFS, Explorius, Rotary och UP Education. Vet inte riktigt varför jag valde YFU, om jag skulle få välja pånytt så skulle jag kanske välja Explorius (fastän jag är riktigt nöjd uppfatta mig inte fel!!) eftersom de hade ett aningen lägre pris om jag kommer ihåg rätt. Jag tycker att det är viktigt att bekanta sig med många olika organisationer innan man väljer en som man sedan vill åka med. Alla organisationer har olika principer och olika moraler, dvs jag tror att alla hittar en som passar sig själv. Min egen organisation satsar väldigt mycket på utbildning och skola, därmed hade jag en del press på att prestera bra här i Finland under mitt första år i gymnasiet eftersom jag inte fick ha en ändå 6, dock var det kanske inte ändå riktigt så strikt som de säger att det är. Personligen kom jag undan ganska lätt ;-) 

                               

Min organisation koncenterar sig på att skicka iväg ungdomar (när det gäller USA) till Michigan, Indiana, Ohio osv. Själv var jag alltså mycket överraskad att jag själv fick en plats och familj i Kalifornien, jag är så super tacksam. Jag måste faktiskt erkänna att jag hade väldigt svårt att leva med att det finns en stor chans att jag kommer att spendera mitt år i en delstat var vintrarna är lika kalla som i Finland. Jag var den sista av oss som far till USA, som fick sin familj och plats. Först fick min bästa vän en plats och perfekt familj i Tennessee, var så avundsjuk att jag hade lite svårt att tala om saken haha. Hela grejen blev ju inte direkt bättre när min andra vän fick en plats i Connecticut på östra kusten, liksom jaha tänkte jag. Jag är så glad så glad så glad att jag orkade vänta eftersom det var så värt att vänta. Som sagt skulle jag inte kunna önska efter en bättre familj. 

                                

Vad annat... jag har lite svårt att hitta ord och formulera mina tankar, men kanske jag hittar på något mer att skriva under de inkommande sista dagarna i Finland.

Hoppas ni alla har det bra, var än på jorden ni befinner er <3

7 dagar kvar

Hejsan hoppsan Milla heter jag, är 17 vårar gammal, och är för de nästa sju dagarna ännu bosatt i huvudstadsregionen i Finland. Om sju dagar flyttar jag för ett år (eller typ 11 månader) till Kalifornien, USA.

Ord kan inte beskriva den här känslan. Att man om en vecka lämnar att bekant, alla vänner, all trygghet, för att hitta allt detta på andra sidan atlanten. Jag har bestämt mig för att börja blogga för att kunna hålla mina släktingar, vänner och dels mig själv också uppdaterat (och för att kunna dokumentera mina tankar). 

Vart är det som du ska då? Jag kommer att bo i en stad ca 70 kilometer från San Francisco, Kalifornien. Staden heter Livermore och har ungefär 80 000 invånare, om jag har förstått rätt så är staden lite av en country stad (? vet ej ordet på svenska). Har en familj där med en mamma, pappa och en flicka som fyller åtta i december. Familjen verkar lite för perfekt för att vara sann, alltså jätte jätte jätte trevliga. Kommer att gå i en High School där, som heter Livermore High, maskoten är en cowboy vilket releteras till staden igen. Något som jag ännu tänker nämna är att jag kommer att spela i det lokala fotbollsläget MEN också i skolfotbollslaget, en bit nervöst med tanke på att jag slutade spela fotboll för ett år sedan och gissar på att jag rört en boll ca fem gånger sedan dess hahaha, plus att första träningarna är en dag efter att jag kommit till familjen så har inte ens en chans att träna, hoppas på det bästa

Har delvis lite tekniska svårigheter, så har bara ett par bilder från förra veckan att bjuda på :-)